Otacksam?



En del bloggar som jag läser har fått inbjudan till årets BlogAwards på Café Opera. Kul för er!

Men en del av er, vad är det för otacksamhet? Ni grinar över att de tar en kostand på 200kr för deltagandet.

Seriöst.

1. De flesta får ingen inbjudan, till exempel jag. För jag är för liten i denna världen.

2. Det är en inbjudan ni fått, ingen böteslapp.

3. Vissa bloggare behöver inte betala denna summan för att komma. Vad kan det bero på? Jo det är väl de som är nominerade. Hade jag själv varit nominerad och de ville ha mig dit och ville ta ut en avgift för det, ja DÅ hade det varit konstigt.

4. Det är väldigt jätte mycket frivilligt att gå på detta.

5. Om jag går på Sigges Loge i skogen i småland betalar jag drygt 150kr för det inträdet och jag får fasen ingen goodiebag där.

Skärpning. Om det är så förbannat dåligt med den här summan pengar så kan man helt enkelt att hoppa över att gå dit, det är ändå en arrangör som ligger bakom som tagit sig tid att ordna detta och lagt tid för att ens skicka ett brev på posten till dig. Det hade tusan varit bättre om ni som gnäller hade blivit utan inbjudan helt.

Själv har jag idag fått en liten sommarhälsning från moderaterna, det är vad som trillar ner i min brevlåda på sin höjd.

Det är nu man märker att man inte har några vänner som ställer upp

Vaknar denna morgon med Linda + dotter på nedervåningen. Sigrid och Viola är lyckliga över sällskapet, morgonkaffet är färdigt när vi stiger upp och allt är frid och fröjd. Linda + dotter åker vidare till Tenhult och jag promenerar till dagis med barnen. Kommer hem, läser tidningen och går sedan ner till källaren för att ordna med tvätten. Och sen blir det bara helt svart.

Paniken i kroppen sprider sig, jag börjar kallsvettas och håren reser sig. Jag är ensam där nere och det finns ingen som hör mitt desperata rop på hjälp. Ingen fan vill svara i sin telefon och ingen vill höra min böner om hjälp.
Ringer till pappas alla telefoner, inget svar. Mamma är på jobbet och Lindas djurvän till dotter är definitivt inte här när jag behöver henne som mest.

Så nu ber jag er: Snälla! Någon här i kommunen som kan tänka sig att komma hit och hjälpa mig???? SNÄLLA!!

Den sitter där på mattan och jag dör snart!

Jag har lagt en hink över den nu för jag klara bara inte detta.

Varför startade du din blogg?


Vissa inlägg som man skriver i bloggen är inte fantastiskt roliga, men desto viktigare kan jag då tycka. Denna morgonen funderar jag på detta och svara gärna på frågan nu när du är i förbifarten och tittar in:

I vilket syfte startade du DIN blogg?

Anledningen till att jag startade en blogg för länge sedan var att jag skulle använda den som dagbok. På den tiden innehöll den inte bilder o så, det var egentligen bara en hel del personlig text, sånt som var ok för allmänheten att se. Inte för att någon brydde sig. Sen insåg jag ganska tidigt ändå att jag ville bjuda på en färgglad blogg som kunde inspirera och bjuda in till våran familjs vardag. Både för nära och kära och långväga besökare. Nånting som jag däremot aldrig har tänkt göra i min blogg är att smutskasta folk. Och jag kan tycka att det är viktigt att hålla den principen, för att inte tappa mig som läsare. Man slänger helt enkelt inte vilken skit som helst på kända eller okända människor.
Det är ju ingen nyhet direkt att sådana bloggar existerar, jättehemskt i mitt eget tycke då jag knappast tror att någon är sugen på att hitta små fynd om sig själv på nätet. Känd eller okänd. Varför är det helt plötsligt ok att kasta extra mycket skit på en person som råkar vara större i bloggvärlden? För den personen tar inte illa upp? Är härdad?

Vad jag uppfattat så är det ofta osäkra människor som faktiskt inte är intressanta själva nog, som skriver dåliga saker om andra. Ofta hamnar dessa personer i en lägre åldersgrupp också. Inte alltid. Kanske för att man själv vill bli känd till vilket pris som helst. Den gubben går inte tyvärr, jag tror ens bloggkarriär blir relativt kort i sådana fall faktiskt.

Idag snälla läsare, ska vi inte ta o strö lite godhet omkring oss?!!




Bara lite gnäll

Solen skiner och himlen är blå. Vad det är drygt att något litet ska störa mig då.
Kul att det finns folk som uppskattar det jag skriver, så mycket att man gör en rip-off på mina inlägg. Vill inte sitta här och höja mig själv som en gud till skyarna. Jag är en liten minibloggare som göms i alla skrymslen, ingen vet vem jag är eller nånting, men då finns säkert en större bloggare då som kan sno åt sig lite cred för sin(min) fyndighet. Grattis.




...



Hon ser SÅ peppad ut med egenritad mustasch.

Har fått några frågor om det här med lösenord som jag nämnde lite tidigare. OM det blir lösenord så kommer jag att säga till i god tid så att den som vill fortsätta följa mig kan få det skickat till sig på mailen.
OM jag ordnar detta, kommer bloggen att fortgå som vanligt, med kanske något mer privata inlägg. Men inte några större förändringar.
Anledningen till att jag funderar på detta är att jag helt enkelt inte tycker att mitt liv ska nå ut till en del personer.
Och NEJ, det kommer inte bli ett dugg svårt att få inlogging till den lösenordsskyddade bloggen. De som inte bör läsa bloggen kommer ändå inte att fråga efter lösenordet, så jag kan nästan säga som så att alla som önskar lösenord får det.
Men, som det ser ut nu så håller jag det öppet lite till. Jag ska suga på den karamellen.

Och ni som är hemliga läsare:  ♥ Det gör inget om ni ger er till känna en vacker dag. Jag stöter på folk ibland som lite halvt ger sig till känna att de läser. Klasskompisar från lågstadiet, personal på ica, en medelålders man osv. Ni är hundra gånger modigare än jag om ni vågar prata med mig om bloggen. Jag kommer aldrig att kräva att någon av er avslöjar er, men er som träffar mig i verkliga livet kan jag redan nu varna att det märks rätt väl om ni läser eller inte. Såpass god människokännare är jag ändå, jag håller mig alltid väldigt diskret och pratar inte om bloggen om ingen annan nämner det först. Men ni gamla Gislaveds-rävar är riktigt dassiga på att låtsas som ingenting när ni träffar mig på stan osv. Tack i alla fall, ni hemliga människor som lämnar en kommentar, det är kanonskoj och det gör mig glad. Även om ni bara tittar in av ren nyfikenhet.




RSS 2.0