Känner mig kriminell

Dagisfoto på barnen, syns kanske lite dåligt men jag tog en bild när jag redan hade satt i den i ramen.
Jag som är ganska hederlig vanligtvis känner mig fruktansvärd idag. Inte för att jag gjort något egentligen. Bara stressat hem, bokat en tvättid, stuvat maskinen full o så ser jag blinkande "13E" i maskindisplayen.
Shit!
Vad har jag nu gjort?? Ringde lite stressat till Emil som fick hålla lite förhör om saken med sin pappa och förmodligen har jag sabbat hela maskinen. Eller lucklåset, whatever. Och med det vill jag önska mitt bostadsbolag en riktigt god jul. Blir nog ingen gratis isskrapa till mig i år.
Egentligen är jag nog helt oskyldig för det bara blev så, jag har ju inte brukat våld eller så.
Annars stressar jag på som vanligt. Jag kör på så länge energin räcker. Imorgon blir det en tur på möte i Värnamo.

Hej, det var ett tag sen sist ;)

Våran lördag i soffan i suddiga bilder beskrivet
Hej allihopa! Oj, vad jag svikit mina kära läsare den senaste tiden. Noll uppdatering och ingen riktig inspiration. Saken är den att jag lagt min energi i ett arbete som jag kom att älska under en praktikperiod och nu har det slutligen blivit en anställning som passar mig utmärkt. Jag är jätteglad och nöjd över allt jag fått lära mig den senaste tiden. Jag offrade bloggandet för det och det var det faktiskt värt måste jag säga. Nu kommer jag att ha lite mer tid att sitta här och jag kommer dessutom att få stanna där jag vill i arbetet. Arbetet innebär alltså att jag arbetar som butikssäljare igen och jag har kommit min chef väldigt nära som gjort att jag känner min egen prestationsnivå stiga dag för dag.
Kanske blir ni pepprade med liiiite mer barngrejer. Kanske blir det suddiga bilder från min mobil. Men ni som vill får gärna hänga kvar.
Pratade precis i telefon med min kära vän tills det bröts(eller tills hennes man sa att kvinnor pratar flera timmar i telefon). Men det var nog hon som gav mig en spark i rumpan nu och sa att det var dags att uppdatera sig i bloggen. Tack Linnsan!
Jag är alltså hemma denna lördag kväll. Jag och barnen, medans Emil är på galej med arbetet. Det börjar bli lite jul hos oss också nu och av nån anledning mår jag fantastiskt bra faktiskt. Är i julstämning och känner mig inte sådär pressad och stressad som jag gjort de senaste åren. Det blir vad det blir och det blir nog en kanonjul med hela tjocka familjen hos oss till slut. Det viktigaste är trots allt att skinkan står på bordet ;)
Vi hade en riktigt fin första advent hos oss med lottning om julklappar och middag till det. Och imorgon är det redan andra advent. Jag tänker inte bekämpa snön med barnen utan stannar nog inne med pyssel.
Sigrid har hamnat i en big time trotsperiod så det är bara att bekänna att man känner sig lite sleten som småbarnsföälder också. Allt är inte rosor och rosa moln men man lär sig nya knep att hantera det varje dag. Det är väl det livet går ut på. Mamma har börjat hota med att tomten inte kommer typ.
Hoppas ni har det bra kära ni, lämna gärna en kommentar, jag blir så glad:)

Höstdagar














Flickorna iklädda sina hjärtliga fleecejackor från HM.

Vilket avbrott det blev igen. Ojsanhoppsan! Helt ärligt känner jag lite prestationsångest när folk börjar fråga om bloggen och om jag inte ska uppdatera snart. Jojo, säger jag och skyller ifrån mig på nånting. NU tog jag ändå tag i saken och fick in bilder från min iphone. Men ju längre tiden går känns det som att jag måste skriva världens mest tänkvärda inlägg, varför vet jag inte.

Dessa bilder är tagna under en av våra härliga höstdagar. Jag var ledig och vi gick ut för att hitta lite fina höstfynd i skogen som vi plockade i hinken. Det blev samlade ekollon som barnen kastade ner från berget och skrattade och slutligen några höstlöv och pinnar som fick pryda ett ljusfat ett par dagar.

Idag är jag hemma och är sjuk, känns som att jag fick en rejäl urladdning i kroppen i förrgår kväll när jag stod och kämpade de sista minutrarna på jobbet. Och Mirka går hand i hand med dåligt samvete som vanligt, så jag önskar att jag kan vara på plats imorgon igen och göra mitt bästa för att fixa med nya leveranser som kommit till butiken.


Slappa i soffan



Då var dagens två promenader avklarade, barn hemma och väldigt trötta är vi allihopa. Vi passar på att mysa i soffan en stund nu innan det blir dags för middag.

Kom på att det är en del som frågat mig om det här inlägget. En del trodde verkligen att det var Viola på översta bilden, men så är ju icke fallet. Det är deras pappa på glada 80-talet. Men det är ju ett gott tecken på att ni läst inlägget som faktiskt inte fick nån kommentar, haha.


Att föda barn


Idag tänkte jag reflektera lite över förlossningar igen. Jag skriver nog detta för att bearbeta mig själv lite också, men även för att jag följer Englas blogg och hon verkar bli lite nervös inför kommande tvillingfödsel. Jag tycker att hennes blogg är kanonbra och det är en utav bloggarna som jag läst längst.

En graviditet innebär ju väldigt många saker egentligen, hela livet förändras från den dagen man får plus på stickan. Min egen erfarenhet kring graviditet och förlossning är för mig en ganska hemsk och nyttig upplevelse i livet, nån gång ibland tittar jag tillbaka på bilder och kan faktiskt se att jag kände mig väldigt trött och förstörd.
Självklart kände man sig stundtals som en riktig primadonna med magen, men när magen sen tenderar att bli några decimeter större än beräknat, man får lite diabetes lagom till julskinkan och en släng av trötthet överlag. Då är man inte så kaxig längre, oron sätter väl till lite spöken i hjärnan och det var ungefär då jag började inse paniken inför kommande förlossning. Jag var nog lika långt gången som Engla är nu, när jag insåg att jag ska föda barn igen. Och jag ville bara gå och lägga mig och be storken komma istället.

Första förlossningen var jobbig och jag ville garantera mig om att nästa förlossning inte skulle bli liknande. Så jag gick på Aurorasamtal på sjukhuset. Jättefint att få prata med en sköterska om rädslan, och nu i efterhand måste jag påpeka att det är fruktansvärt bra att ta sig till dessa samtal om man känner någon oro i kroppen. Man kanske bara behöver häva ur sig detta till personalen innan man skyfflas in på förlossningen i stundens hetta. För en del räcker det kanske med ett samtal, andra får gå fler gånger.
Hur som haver är det viktigt att man bearbetar den rädslan för att man ska bli så nöjd med barnafödandet som möjligt. Man ska inte känna att domedagen är kommen när man väl ska kläcka ägget. Och man ska inte behöva gå efteråt och ångra sina beslut och handlingar. Man ska inte gå och ångra att man inte begärde ett snitt, man ska inte ångra att man inte sa att man var rädd för dittan och dattan och man ska heller inte behöva ångra att man inte var förberedd på kommande smärtchocken. För smärtchock blir det.
Det bör alla vara förberedda på, de som påstår att det inte gjorde ont kan väl ha det som ett härligt minne istället.

Däremot ska man inte innan förlossningen gå och sätta skräck i sig själv med tanken att "det kommer göra så jävla ont att jag kommer dööööö". För det hjälper inte dig sen om du väl på förlossningen skulle gripas av panik. Kolla på mig, men för livet typ.

Tänk istället "Det kommer att göra så jävla ont, men det är så en förlossning går till och den här smärtan accepterar jag". Det är ok att det gör ont.

Så överlevde jag länge på min andra förlossning. Jättebra tanke att tänka måste jag säga. Funkar kanske inte för alla, men vad förlorar man på att testa när värken väl kommer?

Nu, 1,5 år efter min senaste förlossning har kan börjat vakna till lite igen. Jag kan titta lite objektivt på mig själv när jag ser bilder från den tiden. Jag bearbetade nog inte allt som kom efteråt som jag skulle. För det har tagit tid.Men jag har klarat mig. Jag ser mig själv som en överlevare ibland med oerhört många svackor på vägen. Jag har haft jättesvårt för att förstå vad som hände mig den gången. Varför och hur det kan vara möjligt. Jag har försökt få så många svar från sjukhuset och det som gått att få reda på har jag fått veta. Jag har fått söka oerhört mycket bekräftelse på att detta som hände mig var fel, det är därför alla mina papper till anmälningen inte är helt färdiga. Jag börjar känna mig väldigt redo att skriva detta färdigt nu och få det skickat till rätt ställe.

MEN, jag vill återigen trycka på det här med Aurorasamtal. Gå på det EFTER förlossningen också om nånting är oklart. Ställa alla dumma frågor i världen, för svar har man alltid rätt att få. Man behöver inte ha en skräckhistoria bakom sig för att hamna i en förlossningsdepression. Man behöver inte vara överspeciell för det kan drabba vilken barnaföderska som helst.

Nyckel till framgångrik förlossning är att bearbeta tror jag. Förbereda sig innan och ta itu med evetuella problem snabbt efteråt. Slösa aldrig dina fantastiska bebisdagar på att må dåligt!

Amen.

Stor passagerare

Står och plockar med disken i köket så hör jag Sigrid ropa.

- Mamma! Mammmmaaaa! Hästen åka bil!

Måste givetvis kolla vad det är hon menar.

Dessutom har hon tagit på sig en baddräkt av nån anledning. På väg att bada kanske. Men det är himla kul med barnens uppfattningar om proportioner. Som Viola när hon häromdagen var övertygad om att hon kunde hjälpa mig på med en barbiesko. När den ena barbieskon inte passade provade hon med nästa.

19 Augusti 2010

Tjohej alla glada, idag känner jag mig som en ny människa. Vet ni varför? Jag har varit ENSAM hemma. Helt helt helt ensam. I två timmar! Fatta att jag la mig i soffan och kollade på Sjunde Himlen och somnade snabbt. Det är sånt man gör när man är ensam och gud jag kan nog vänja mig vid detta :)
Ensamheten berodde givetvis på att jag lämnade Viola och Sigrid på dagis och helt enkelt gick därifrån for very first time. Det är så mycket jag vill hinna att göra med min ensamma tid. Jag ska städa, diska, tvätta, läsa, pyssla, dricka kaffe, och lyssna på skithög musik. Typ denna:



och blogga lite mer givetvis!

Efter hämtning på dagis gick jag med två gapiga barn till bokhandeln och roffade åt mig fyra bästa möjliga böcker inom räckhåll. Måste ju läsa lite nu när jag har blivit harmonisk i själen.



Kom hem och donade med världens energi, känner mig som en riktig duracell idag! Ikväll ska jag sansa mig i soffan med lite Ernst på fyran. Det är väl dagens skulle jag tro. O imorgon är det fredag o jag är ensam lite till! Whohooooo!!!

Lilla Ernst. ♥


Samsovning



Godmorgon världen!

Kaffekopp nummer 2 intas i skrivande stund och jag är funderasam kring familjens sovrutiner. Det kan se rätt olika ut natt för natt här, så jag vet inte ens om man skulle kalla det rutin. Efter en natt med Viola brevid mig kan jag konstatera att det finns ett visst mönster beroende på vilket barn som råkar härja just för natten.

Sigrid:


♥ Somnar ofta i en märklig position i divandelen av soffan. Nånstans runt 19-tiden brukar hon vara fullkomligt finito.
♥ Somnar hon inte på soffan så somnar hon enbart om Emil går upp med henne.
♥ Somnar hon i våran säng är det en stunds läsande som gäller först. Jag insjunken i en deckare medan hon kliar mig på ryggen(lyx!)
♥ Mitt i natten kan Emil befinna sig inne på hennes rum eftersom denna dotter avger groteska ljud i form av snarkningar

Viola:

♥ Vaknar vanligtvis mitt i natten och ska sova hos oss.
♥ Det kan vara så att klockan 03.37 har hon satt sig upp i sängen med i djup konversation med väggen.
Det kan låta ungefär såhär: Jaaa-a....mmmm-mm....moomin...pappa...jaaa-a...moominpappan.

♥ Hon har missuppfattat huvudkudde. Huvudkudde är mammas huvud. Som kudde. På tvären så att tårna nästan petar in i Emils öra.

Dessa två varianter hör till vanligheterna. De turas om varannan natt ungefär.

Häromnatten hände nåt ovanligt däremot, båda barnen skulle prompt sova hos oss. Men syskonkärlen är inte stor, så det innebar ju att boxningsmatchen var i fullgång när dotter nummer 2 insåg att dotter nummer 1 redan befann sig i the master bedroom. Detta hoppas jag inte händer inom snar framtid igen. För den natten sov varken jag eller Emil som vi skulle. För som man märker så är det ungefär varannan natt en av oss sover gott.

Av detta kan jag också utläsa att samsovning med en liten bebis är en lätt kaka. Vi placerade bara liften ur barnvagnen i mitten av sängen så var saken biff. Harmonisk stillaliggande bebis. Så är det inte nu längre och det är verkligen inte meningen att samsovning ska förekomma längre. Visst ibland är detta jättemysigt, men jag föredrar att vi myser på dagtid istället.

systrar ♥

Vad skönt, för idag tycker de om varandra lite extra mycket! När jag påbörjade bytet av sängkläder i vårat sovrum satt de så snällt på golvet i Sigrids rum och pussades. Och så lekte de nånting med att de sa "hejdå", vinkade och gömde sig bakom dörren.

Man ska inte bädda in sig i nåt rosa skimmer och lura läsaren med att var dag är som denna, för imorgon är en annan dag. Imorgon kanske Sigrid ännu en gång har målat med bläckpennan i pannan på Viola och Viola i sin tur tycker att Sigrid är riktigt jobbig.

Men som sagt, idag, Lördagen den 31:a Juli, bråkas det minsann inte om Pippi eller Mumin. Det är vapenvila i vårat hus och gud så skönt. Aj löööööv dessa dagar!

en tåramsa



Sigrid har fastnat väldigt mycket för en gammal tåramsa. Nån gång om dagen kommer hon och klämmer mig på tårna och säger "ärtan,ärtan,ärtan,ärtan,ärtan,bulliburriburr". Ja, alltså hon kan ju inte den riktigt som den ska vara men hon är fruktansvärt söt när hon säger den. Jag har en av dessa stunder filmad tack o lov.

Idag när jag fotade lite av höstens smycken kom hon att tänka på den när hon såg detta armband, och visst det ser ju faktiskt ut som små ärtor. Något större bara.

Tänkte att det var läge att dela med sig av denna ramsa som av nån underlig anledning blivit så poppis i Stormvallska hemmet. Man ska klämma på en tå i taget när man säger den och man börjar med lilltån givetvis.

en liten ärta
en liten ärta
en liten ärta
en liten ärta
...och en stooor stooor BÖNA!!

Bönan är stortån, för er som tycker det verkar lurigt. En simpel sak som kan göra ett barn glad. Värt att testa.




Saker som jag inte hade planerat


Denna kväll myser jag och flickorna med ett fat med favoritfrukt. Det är himla gott och bra att göra såhär i värmen, alla plockar vad man själv vill ha. Lite salta smaker i form av salami till mig, gott att snurra in en bit av melonen med.



Jaha, det blev väl inte så snabb uppdatering som jag tänkte. Det hände två saker som jag inte hade lagt upp i mitt schema.

1. Igår: Jag står i köket och diskar(för hand!), Emil befinner sig på övervåningen med barnen och när jag är färdig går jag upp och till min förskräckelse upptäcker jag att han rakat av sig skägget?!?!?!?!?!

Jag: Meh, va göööööru?????????????!!! Du ser ju ut som när vi träffades för många år sen!!! VA?! Va göru?

Emil: Jag ville se hur jag såg ut.

Och jag som trivdes med att plocka bort dammtussar ur skägget. Det var en av sakerna som inte stod i protokollet.

2. Idag: Sigrid vaknar efter 06.00, vi sitter vid tvn och kollar med frulle i knät.

Sigrid: Ont. Halsen.

Jag: Ok.

Sigrid: Ont. Halsen.

Jag. Ok, vi byter kanal.

Sigrid: ONT. Halsen.

Dags o vakna Mirka. Mitt kära barn sitter där med megaböld på halsen. Mirka grips av en inre panik. Ett bett? Andas hon? Ring doktorn!!

Jo hon andades, hon har en väldigt svullen lymfkörtel. Två besök på vårdcentralen och en flaska pencillin rikare. Hon är himla duktig och uppförde sig exemplariskt hos läkaren. Inget gnäll och vinka hejdå till alla hon såg på vägen ut. Dagens stjärna till tappra Sigrid!

Ja, det var väl den andra grejen som inte stod på schemat. Men nu är jag i sinnesfulla bruk att blogga igen.



Bröllop och Pippi!



Igår var vi uppe tidigt för att åka iväg på resan som Emil planerat. Det var alltså Vimmerby och Astrid Lindgrens värld som var målet. Sigrid var den lyckligaste tvååringen i världen igår skulle jag gissa, speciellt när hon såg pippi blev hon helt till sig och började nästan gråta av glädje. Hon fnissade så hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Helt underbart och vädret var dessutom perfekt.

Många bloggar om gårdagens bröllop och jag får väl flika in där också, för visst var det vackert? Vi satt visserligen i bilen mitt under vigseln så det var radion som stog på. Tystnaden som rådde i bilen just då var helig. När vi kom hem slog vi på tvn och det var ungefär lagom till bröllopsmiddagen. Måste säga att dukningen var helt fantastisk och Daniels tal rodde i alla fall hem en tår i min ögonvrå. Här kan man se klipp från gårdagen, bland annat Daniels tal.


Morgonstund


Det blev ett sent uppvaknande för flickorna i familjen. Så frukost är precis avklarat och nu har vi en hel del att göra innan vi åker till Gislaved för dagen. Sigrid har ätit två mackor och när hon börjar skrika efter nästa blir det " Meee acka! Me acka!!!!". Nu har jag som förståndig förälder försökt lära henne säga "tack snälla!" efter alla kommandon hon utropar. Så hon säger "acksjälla". Så jag omber alla som träffar henne att förstå vad "acksjälla" betyder. Hon vill bara vara lite hövlig.

Man skulle kunna säga att denna morgon startar som vilken morgon som helst och i vanlig ordning ritar Sigrid i tidningen. Man kanske ska passa på att be om ursäkt till alla föräldrar som får sina barn publicerade på detta viset i vårat hem. Ögon ifyllda enligt en skräckfilm. Det är så hon gör min lilla Sigrid. Så fort hon lärde sig att hålla pennan(vilket var tidigt) har hon fyllt i alla tindrande barnaögon. Kommer förmodligen aldrig att få en förklaring på det.



Mirkas metoder

Ny muminmugg is in the house! whowhooo!

Men ush, detta som jag säger nu får man inte säga. Jag ljuger för mina barn!!
Det gör nog vilken förälder som helst egentligen men det kanske är svårt att medge. Jag har fått nån inbillning om att det faktiskt är rätt skonsamt att ljuga ibland. Man ska bara akta sig så att man inte blir mytoman på heltid.
Kom att tänka på detta nu när barnen sitter som två änglar i soffan och kollar Pippis Jul, de dansar runt granen och sjunger "o det var inte sant, o det var inte sant, för däremellan..."
Den trudelutten har jag i huvudet ibland när den där lögnen kommer ur min mun. När jag rent av ljuger för mina oförstående barn.

Tänkbara lögnsituationer:

1. Sigrid lägger sig ner på gatan och skriker
Mamma säger: Du kommer att få fika om du reser dig upp

2. Viola tittar på en häst väldigt länge och säger ko. Jag tjatar emot en stund och säger häst men hon envisas.
Mamma säger: ok. ko.

3.  Glassbilen tjuter i högansky på gatan.
Mamma säger: å så kommer sopbilen...*suck*

4. Sigrid letar förtvivlat efter sina stövlar
Mamma har gömt dem i handväskan och säger: Slut, borta, finns inte, loppu

5. Barnen tror att havrefras är lördagsgodis

6. All mat som inte faller barnet i smaken
Mamma säger: Det är majs i.

Ja gud, förr lyckades jag till och med att få Sigrid att tro att om hon fick låtsasklämma på kaviartuben över sin egen mat så blev den helt plötsligt jättegod! Jag vill bara barnen väl och tar väl en genväg när jag hittar på saker. Har en känsla av att jag avslöjas inom en kort tid, men det betyder inte att jag inte kan hitta på fler osanningar. Typ den om tomten.

Mirka håller koll

Dagens första bild innan vi skulle gå till dagis, som vi inte gick till.

Stressade som en galning i morse efter att jag legat och dragit mig i sängen med världens hosta. Kände mig riktigt risig och slängde snabbt in Sigrid i duschen, på med kläderna och fram med frukosten. På med jackan och leta reda på viktiga väskan och ut. När jag stänger dörren inser jag: Det är ju inget dagis idag! Det är stängt!

Tur att den klockan ringde innan vi stod utanför dagis och bankade på dörren.

Jaha, what to do? Sigrid vägrar att gå tillbaka in, hon är fullt redo att gå och leka med sina kompisar. Så jag lyckas muta henne med en stund vid gungorna i lekparken. Samtidigt passar man på att ringa vårdcentralen som ger mig en tid inom en kvart!! Är fullkomligt imponerad av den snabba servicen.

Så två mediciner rikare gick vi hem igen. Det var nåt med mina öron, vad exakt vet jag inte för jag hör ju lite dåligt nu. Jag bara nickade, tackade och tog emot. Nu är det dags att bli frisk!

Så jag ska vila nu.

Eftermiddagen



Halleluuuuujaaa, Emil kom hem tidigare än väntat idag, så nu står han ute och leker grillmästare. Jag har inte ens en aning om vad det är han tänker grilla. Min uppgift blir att sköta såsen och potatisen.

Bilden visar en del av dagens smycken. Glada fina sommarfärger. Ska väl fortsätta med det sen när jag fått lite mat i magen.

Barnen har sin "trött-timma" nu. Det är alltid såhär innan middagen som de visar sina gnälligaste sidor. Ingenting är bra, de rör allt de inte får röra, de slåss litegrann, de kramas och blir vänner, de slåss lite till och eventuellt välter ner en vas. Det är även såhär innan middagen som jag önskar att varenda legobit smälte ner i golvet och försvann ur min åsyn. Att jag kunde lägga mig i soffan med micromat(vi har inte micro) och zappa bland tv-kanalerna. Men efter middagen så är dessa tankar putsväck igen, då har mina två döttrar förmodligen återgått till två små änglar.

Hej Onsdag!



Vi har för en stund sedan avnjutit en brakfrukost med ägg, yoghurt och smörgåsar. Barnen åt ovanligt mycket och gott om tid hade vi dessutom, eftersom vi inte hade någon tid att passa denna morgonen. Skönt!

Men snart drar dagen igång igen och det blir dags att utföra alla sysslor som ska hinna bli färdiga. Jag hade nån plan om att jag skulle hinna tvätta massor och flytta på lite kartonger som hamnat på fel plats. Hämta ut lite recept till Viola, hon har torr hud som behöver smörjas. Laga middag, som jag inte tänkt ut än.

Imorgon bär det av mot Värnamo under dagen och helgen bjuder på årets festligheter i Gislaved. Min vän Linda kommer och hälsar på mig på fredag, hon hade några önskemål om vad vi skulle hitta på så det ska vi väl kunna ordna upp. Och jag vill gärna bänka mig framför Eurovision på lördag.
Veckan därpå blir det säkert full rulle också, och det är väl lagom till midsommar som man faktiskt kan pusta ut.
Men det är skoj! Det är härliga tider nu, försommaren är enligt mig helt fantastisk!

Dagens outfit.

Busiga barnen

fingret i näsan ofc.

Det är väl dags för töserna att visa sig här igen. De växer ju så det knakar. Dock är det ytterst svårt att få dem att hamna på samma bild, men skoj har vi i alla fall när vi tar kort. Båda två tycker att det är hemskt kul när kameran kommer fram. Sigrid är stolt och glad över sin klänning, Viola är glad över massa annat tror jag, hon har inte riktigt fattat grejen med kläder ännu. Fina klänningarna finns [här].

Nu har vi nog skrattat så att vi fått ont i magen här hemma. Dags för pyjamasen och sen sova för natten!

Såhär går det till en onsdag hos oss


Det är inget dagis för Sigrid på onsdagar och denna onsdagen var inget att ha i väderväg, så vi har varit hemm för familjemys hela dagen. Alltså pyjamas på och lathet i det oändliga. Så jag medger det hela med bildbevis. Jag är glad att tjejerna leker så snällt tillsammans idag.

Konstnärliga har vi varit också. Är man smidig som jag så tejpar man fast papper på bordet, från en såndär rulle som finns på ikea. Ingen risk för kladderi inte. Men titta vad olika två små flickor kan vara. Ena barnet ritar med pluttiga detaljer och den andra klottrar för kung och fosterland.



Myselimyspys


Jag brukar vanligtvis inte ta mig ett snack med gud och det finns ju ingen större relation till honom. Men ibland kommer det ju gånger då man inser att man måste be för livet i hopp om att se ljuset. Typ alltså i natt, jag började inte med att be till gud utan jag började med att vänligen be Viola dämpa sig lite. Sen blev jag till sist jävligt sur och tyckte faktiskt hon kunde vara tyst och låta mig sova vidare. Till slut är man ganska desperat efter tystnaden och låter henne ligga i våran säng. Ligga är understruket för det var det som var tänkt. Inte sitta och slå på mig som bongotrumma i vanlig ordning. Det var ungefär då jag sa till honom: Snälla, snälla...jag beeeeer dig. Få tyst på barnet.

Och ingen fan hör mig. Totaldissad.

Det är därför man nu på morgonen funderar på om man borde hålla sig mer med honom. Man kanske ska försöka överlåta alla sina livsbekymmer till dessa högre makter. Dels för att ha nån och skylla på och dels för att man kanske får hjälp om man är återkommande kund.

Tur i alla fall att man hade en ganska bra kväll igår. Miniostbricka med det viktigaste, osten, fikonmarmeladen, päron och kex. Ibland känner jag att jag ändå vill hålla mig till en sorts ost så varför ens köpa på sig många olika den gången. Vi kollade på film dessutom, My sister's keeper. En himla fin film som säkert hade utdelat en del tårar om inte just, VIOLA, hade vaknat nånstans i slutet. Om hon inte hade suttit i soffan och slagit mig och sagt "maaaama". Och om Emil inte hade skrattat.


Tidigare inlägg


RSS 2.0